Maja Wangehall

Hejsan igen !

I helgen har det verkligen varit fullt upp med massor av jobb, mys med vänner, pappa har fyllt år, varit på stan och en massa annat! Så jag vet att jag varit jättedålig på skriva..men men nu tänkte jag iaf berätta om min fail idag......

Idag började fältstudier för oss på gymnasiet och jag skulle vara på min gamla skola, Tegs centralskola med idrottsläraren, Marcus.
Marcus har som sagt idrott och dessutom matematik och idag var det då matematik med åk 7.
Marcus stod framme vid tavlan och hade en genomgång med eleverna som satt tysta och mycket fokuserade och intresserade.
Man kunde ärligt talat höra en knappnål falla i golvet..på nått sätt verkar årets sjuor på Tegcentralskola vara enormt snälla och lydiga om jag jämför med hur det var på min tid..visst fanns respekten för läraren, men verkligen inte på samma exemplariska sätt som denna klass!! :O
Nåväl, Marcus pratade på och eleverna lyssnade intensivt.
Jag satt på en stol brevid Marcus och försökte se intresserad ut jag med..tiden gick och jag kände att jag liksom var tvungen att sträcka på mig..så jag lutade mig bakåt och sträckte ut ryggen lite..ja, det var faktiskt bara lite...så där lite osynligt bara, så jag inte skulle se trött och less ut..
När jag gör denna mjuka manöver med överkroppen, känner jag till min fasa hur jag liksom tappar först fotfästet mot golvet..och sekunden efteråt börjar jag veva med armarna helt omedvetet och sinneslöst...Markus slutar prata, jag hinner få ögonkontakt med honom och sen DUNSAR jag ner i golvet med benen rakt upp i luften!!!!!!!
Den tysta klassen, förvandlas på några sekunder till ett enda stort VRÅÅÅÅL av skratt..och Marcus den stackaren frågar lite försynt " Oj, Maja hur gick det?"  Marcus försöker verkligen hålla sig FRÅN att börja skratta, det liksom rycker i hela hans ansikte och jag ser att killen har stora problem att hålla tillbaka sitt gapflabb !!!!
Jag ligger kvar där på golvet några sekunder och tänker "lever jag? " .....och visst fan lever jag...det går liksom inte undgå att HÖRA att man lever...skratten ekar i öronen och Marcus bryter också ut i ett stort gaaaaapskratt när han ser att jag bara ligger där pionröd i ansiktet , tokskrattar och helst bara vill krypa ut ur klassrummet!!
 Tur det är jullov snart....kanske, kanske, kanske glömmer de detta, dock är jag aaaaningen tveksam på den punkten!!

Nåväl känns ju underbart att komma och fortsätta lektionen imorgon hahaha..men gud vad jag älskar sånt här...de bjussar jag på !! ;)


 Puss&Kram Alla 7or, imorgon kommer Maja igen !! 
 ♥